Överlag tycker jag rätt illa

Ja. Jag satt precis och läste igenom ett gäng bloggar, och jag tycker överlag rätt illa om det mesta och de flesta. I alla fall just nu och just här, alltsom oftast är det ju inte så. Folk borde lära sig vart gränsen går, och framför allt att stanna bakom den. När det blir för mycket är när det är som värst.
Jag blir så ångestfylld av hur tiden tycks röra sig fram och tillbaka, hela tiden. Den har ingen struktur, ingen jämn puls, utan beter sig snarare som någon med ett hjärtfel. Ibland är en dag flera, ibland är den en halv.

Men, att kräva att tiden ska anpassa sig efter mina begär är kanske ett smärre uttryck av hybris.


Igår umgicks jag med gamla vänner (Spazz, Robin Ohlson, Melander och min bror) hemma hos Spazz. Det var en skön och avslappnad stämning, vi spenderade hela eftermiddagen, kvällen och natten med att spela Dator- och konsollspel, DotA (ja, som i sången), Wario någonting till Wii, the legend of Zelda: Phantom Hourglass, Heroes of might and magic III och the Orance box till PS3. Det där var ganska onödig information, men det var i vilket fall jävligt trevligt.
Det var länge sedan vi umgicks så, och nu tänker säkert någon "men det är ju inte att umgås att sitta och spela tv-spel! Då umgås man inte!" och till det svarar jag inget annat än: fuck off. Att spela för att umgås är ett underbart kravlöst sätt, för faktiskt, kan man inte prata allvar samtidigt som man spelar så är man inget annat än dum i huvudet.
Vi skulle ha badat jacuzzi utomhus också, men vi kom på att vi skulle göra det vi kvart i tre (ja, 02.45) och då tyckte Spazzens föräldrar att det skulle låta för mycket när de skulle sova (i och med att den står utanför deras fönster).
Vi blev uppe till klockan sex, jag spelade Zelda mot japaner och amerikaner, dessutom försökte jag byta pokémon med folk från ovan nämnda länder, men de hade orimliga krav. Jag älskar internet.

Nu mår jag lite bättre än jag gjorde tidigare, då jag var arg och upprörd. Det är i alla fall tur att man har vänner, även om vi träffas så sällan, men det blir väl lätt så, när folk arbetar, går i skolan och bor långt från varandra.
Jag borde träffa alla jag tycker om mycket mer, alla borde bo närmre varandra, och man borde inte behöva betala för att åka runt. Dessutom borde man inte behöva lägga så mycket tid på skolan och annat, det betyder så förbannat mycket mer att ha välmående sociala relationer än att ha massa onödig kunskap om onödiga saker.

Kasst inlägg, tjarå