Stick

Jag tänker inte skriva för dig, inte här, inte nu.

Utdrag ur 'Intimitet' av Jean-Paul Sartre

Lulu bet sig i läppen och ryste, för hon erierade sig att hon stönat. Det är inte sant, jag stönade inte, jag bara andades rätt häftigt, för han är så tung, när han ligger på mig kommer han mig att tappa andan. Han sa till mig: ”Du stönar, du njuter”; jag avskyr att tala när man gör det där, jag vill att man ska glömma bort sig själv, men han slutar aldrig upp med att säga en massa svinaktigheter. Jag stönade inte för det första, jag känna inte känna njutning, det är ett faktum, det har doktorn sagt, om jag inte gör det själv. Han vill inte tro det, det har aldrig vela tro på det, de säger allihop: ”Det är för att det har skötts illa från början, jag ska lära dig att njuta, jag”; jag lät dem säga sådär, jag visste mycket väl hur det var, sån är jag skapt, men det retar dem.

Någon gick uppför trappan. Det är någon som kommer hem. Måtte det bara, för Guds skull, inte vara han som kommer tillbaka. Det skulle han mycket väl kunna göra, om han fick lust igen. Det är inte han, det är tunga steg eller – hjärtat hoppade i bröstet på Lulu – om det var araben, han vet att jag är ensam, han kommer och bultar på dörren, jag kan inte, nej, jag står inte ut med det, nej, det var i våningen under, det var någon som kom hem, han sticker nyckeln i låset, han behöver tid på sig, han är full, jag undrar vad det är för några som bor här på hotellet, det måtte vara snygga typer; jag mötte en rödhårig en i eftermiddags i trappan och hon såg ut som en morfinist på ögonen. Jag stönade inte! Men naturligtvis kände jag litet som han höll på och fingrade, han kan konsten; jag avskyr såna som kan konsten, jag vill hellre ligga med en oskuld. De där händerna som går raka vägen dit de ska, som snuddar en smula, inte för mycket … de behandlar en som ett instrument de är stolta att de kan spela på. Jag avskyr att de får mig att känna, jag blir torr i halsen, jag är rädd och jag har en konstig smak i munnen och jag känner mig förödmjukad, för att de tror att de besegrar mig, jag skulle vilja klå Pierre när han tar på sig sin inbilska min och säger: ”Jag kan tekniken.” Gode Gud, att livet ska vara det där, att det är för det som man klär sig och tvättar sig och gör sig vacker och alla romaner är skrivna om det där och man tänker på det hela tiden och så är det till slut så där, man går in i ett rum med en karl som kväver en till hälften och som blöter ner en på magen till råga på allt. Jag vill sova, o, om jag bara kunde sova litet, i morgon ska jag resa hela natten, jag kommer att bli mörbultad. Jag skulle i alla fall vilja vara litet fräsch när jag promenerar i Nice, de säger att det är så vackert där nere, det finns små italienska gator och brokig tvätt som torkar i solen, jag ska sätta mig med mitt staffli och måla och små flickor kommer och tittar på vad jag gör. Vilket snusk! (Hon hade flyttat sig en bit och höften hade kommit emot den våta fläcken på lakanet.) Det är för att göra det där som han tar mig med sig. Ingen, ingen älskar mig. Han gick bredvid mig och jag var nära på att falla ihop och jag väntade på ett ömt ord, om han hade sagt ”Jag älskar dig” hade jag förstås inte följt med honom tillbaka, men jag skulle ha sagt något snällt och vi skulle ha skilts åt som goda vänner, jag väntade och väntade, han tog mig i armen och jag lät honom hålla mig i armen, Rirette var rasande, det är inte sant att han såg ut som en orangutang, men jag visste att hon tänkte något i den stilen, hon tittade på honom från sidan med sina otäcka ögon, det är häpnadsväckande vad hon kan vara nedrig, nå, i alla fall, när han tog mig i armen så gjorde jag inte motstånd, men det var inte mig han ville ha, han ville ha sin hustru, för att han har gift sig med mig och han är min man; han satte sig alltid på mig, han sade att han var intelligentare än ja, och allt som har hänt är hans fel, han behövde bara låta bli att sätta sig på sina höga hästar mot mig, så skulle jag fortfarande vara kvar hos honom. Jag är säker på att han inte saknar mig just nu, han gråter inte, han är förbannad, det är vad han är, och så är han så belåten för att han har sängen för sig ensam och han kan sträcka ut sina långa ben. Jag skulle vilja dö. Jag är så rädd att han ska tänka illa om mig; jag kunde ingenting säga honom när Rirette stod där med oss, hon pratade och pratade och verkade alldeles hysterisk. Hon är så belåten nu, hon skryter med att hon är så modig, vad det är nedrigt mot Henri som är mild som ett lamm. Jag ska gå. De kan i alla fall inte tvinga mig att lämna honom som en hund.

The alienation is my nation

Som ung kom du in i fabriken
och du var aldrig människa sen
du fjättrades vid mekaniken
på livstid korsfäst vid den

Du är blott en del av maskinen
ett nödvändigt dött supplement
som startspaken eller bensinen
- en avvägd driftskostnadsprocent

Din känsla, ditt hjärta, din plåga -
det mänskliga som i dig bor -
det sätter de aldrig i fråga
där uppe på trustens kontor

Var tanke som i dig kan födas
är blott ett fatalt rudiment
som snarast bör kapas och dödas
ty det ger inte trusten procent.

Idag började mitt arbete på Mecman, eller Rexroth Bosch Group som det nu för tiden (sedan ett flertal år) heter. Detta har förstört planerna på Emmaboda, och nu sitter jag istället och slipar på planer till en Göteborgs-resa. Någon form av semester måste man ju ändå ha.

Den jobbiga flickan

Idag var det en jobbig tjej som började skriva till mig på bilddagboken.se, se själva hur jobbig hon var.



Ascenseur 22:jun, 17:18
Precis min tanke.
Jag trodde det var du som gjort dem först.

Avant-Garde 22:jun, 17:19
Hehe, det kan man tro, men jag har aldrig tid att rita!

Ascenseur 22:jun, 17:20
Jaså det säger du.
Då måste du vara särdeles upptagen, såattsäga.

Avant-Garde 22:jun, 17:22
Nä, det är väl snarare så att jag inte tar mig tid, hehe. Dessutom skulle jag hellre göra andra saker än att rita om jag skulle ta mig tid. Det är en ganska överskattad sysselsättning.

Ascenseur 22:jun, 17:25
Jaså det säger du, jaha ja.
Ja min sysselsättning är för tillfäller en diktbok med diverse bilder.
Vad för sysselsättningar är viktiga för dig då?

Avant-Garde 22:jun, 17:27
Äsch, textkonst ska stå för sig själv, bildkonsten, t-t-t. Jag kan Kanske låta gå för expressionistisk bildkonst, men fan.

Jag läser eller skriver hellre än ritar/målar. Det är något man skulle kunna göra på sidan av, eller, det är nog min tredje grej. I första hand skrivande, i andra hand musicerande och i tredje målande.

Ascenseur 22:jun, 17:30
Hm, du låter väldigt instängd i en liten glaskål, typ ungefär.
Man borde blanda och exprimentera i mitt tycke annars kommer man ingen vart.
Tex. Bild och film, filma ett stillastående ting, exempelvis.

Avant-Garde 22:jun, 17:32
T-t-t, man är inte instängd så länge man väljer det själv, eller åtminstone är medveten om att man låter bli att välja.

Film - fine, det kan vara bra, samma som teater. Bild har jag svårt för, det blir oftast bara krystat och jobbigt. Samma gäller i och för sig även filmen.

Ascenseur 22:jun, 17:35
Ja, det mesta kan bli krystat och jobbigt, speciellt texter då försöket till att bli poetisk ofta kan misslyckas totalt.

Avant-Garde 22:jun, 17:37
Mm, därför försöker jag mig inte ens på att skriva seriös poesi, det närmaste jag kommit är någon form av dadaistisk expressionism. Konsten måste alltid vara allvarlig, seriös, ärlig och vacker, sen skiter jag i om den är krystad, men är den krystad faller den oftast på det tredje kriteriet.

Ascenseur 22:jun, 17:41
Hm, ja precis.
Det återstår då inget annat än att skita i om det blir krystat.
Det blir än mer krystat när man är rädd för det och då kan man lika gära lägga ned allt och dö.
Precis så.

Avant-Garde 22:jun, 17:45
Nej, det handlar om att skita i allt som har med kritik att göra och skita i saker som inte kan bli vackra, sen kan man skratta åt sig själv för att man är så jävla gravallvarlig men det är det enda man kan vara för annars kan man lika gärna vara med i Big Brother.

Ascenseur 22:jun, 17:52
Ja sagtoch gjort.
Du verkar ju ganska gravallvarlig du.
Det är alltid lika roligt att veta allt om alla vid första ja.
saken så att säga.

Avant-Garde 22:jun, 17:53
Vad annars ska man vara. Nejmen jag är aldrig allvarlig, men jag är ganska allvarlig med det. Jag är bäst på förutfattade meningar, om det var det du menade. Jag är världens fördomsfullaste människa, och det är så otroligt skönt!

Ascenseur 22:jun, 17:55
Jag tror jag är världens fördomsfullaste.
Jag tror alla är dumma som rört vid en fotboll, vilket är sant.
Förresten verkar du extremt intrasslad och jobbig om jag skall vara ärlig.

Avant-Garde 22:jun, 18:04
T-t-t, där har du nog fel, för nog är vi många som har rört vid fotbollar. Tack, fast jag skulle våga säga att jag inte är det minsta intrasslad, bara lite krånglig. Jobbig har jag inget emot att vara, då låter folk en vara i fred.

Ascenseur 22:jun, 18:06
Haha, skönt för dig!
Som enstöring kan jag hålla med dig.
Jävla folk, man bara tröttnar och vill hem, vara själv med kreativitet.

Avant-Garde 22:jun, 18:07
Mm, men uppenbarligen funkar det inte ens att ha "stick" som enda text på presentationen och vara otrevlig. Folk suger som satan, de kan sticka allihopa, särskilt folk som tror att de är något, vilket de inte är. Det är ingen av oss.

Ascenseur 22:jun, 18:12
Haha, jag kände hur det stack till där va.
Jo, ja, jo du har rätt hörrödu.
Jag är nog bara allmännt trött på att vara arg tror jag, på att vilja strypas och övriga roliga fakta och sådant.

Avant-Garde 22:jun, 18:15
Jag har helt rätt, men man ska inte vara förbannad, det löser ingenting. Man kan lika gärna försöka ha roligt med/åt dem, jag menar, man måste inse det fina i att sitta på en parkbänk och killarna i förrförra årets new era-keps säger "Fy fan, kolla på de där jävlarna" åt en. Eller tycka att den biffiga killen som säger att ma måste skilja på Sveriges landslag och "vanlig jävla negerfotboll" är ganska gullig.

Ascenseur 22:jun, 18:18
Jo jo det var inte riktigt det jag pratade om.
Denna ilska består nog mest av annat slag.
För det första har jag insett att, ingenting.
Allt är bajs egentligen men ändå inte, därav denna förvirring.
+ att jag inte gillar dem som hugger tag med vassa klor i allt jag vill ha inklusive en snäll sak.

Avant-Garde 22:jun, 18:28
T-t-t, irrationell ilska..

Ascenseur 22:jun, 18:30
Nej, jag är för trött för att förstå.

Avant-Garde 22:jun, 18:30
Låt mig förtydliga förresten, det är det mänskliga ansvaret att veta sånt som varför man är arg och förklara ilskan.

Ascenseur 22:jun, 18:36
Jaså, menar du att jag skall förklara?

Avant-Garde 22:jun, 18:39
Jag menar att du ska kunna förklara, annars är det inte någon riktig ilska utan bara poserad sådan.

Ascenseur 22:jun, 18:45
Sure sure.
Jag kan ju alltid börja förklara för en okänd person.
Det är så att jag är kär.
En man som har flickvän som klamrar sig fast, som jag hatar.
Så enkelt var det.

Avant-Garde 22:jun, 18:47
Jamen dåså, det där är ju inte så konstigt alls.

Ascenseur 22:jun, 18:48
Nej inte alls.
Nej inte alls.
Men det gör mig inte direkt glad.
När hela jävla sommarlovet finns framför mig.

Avant-Garde 22:jun, 18:52
Äsch, lycka är en satans illusion. Men jag står bakom teorin att om personen i fråga är för dum för att fatta att man är grym så är personen som sagt jävligt dum och då är frågan varför jag skulle vilja ha något med den att göra? Och som en konsekvens av att jag inte vill ha med personen i fråga att göra så bryr jag mig inte ett skit om den. Jävligt enkelt, rationellt och bra.

Ascenseur 22:jun, 18:55
Mm, smart.
Men jag är rädd att jag börjat bli som en blödig jävla tant.
Vad fan befinner man sig i för ålder.
Dessa tankar har tidigare cirkulerat i mitt huvud ocskå.
Fuck the world fuck em all fuckers.

Avant-Garde 22:jun, 18:57
Äh, som ungdom ska man alltid vara sån, men det är bara att skita i det. Alla suger så det är bara att skita i dem, jag har de vänner jag vill ha så jag behöver inte försöka visa mig bra eller trevlig eller inbjudande.

Ascenseur 22:jun, 18:59
Nej, du kan skatta dig lycklig, uppenbarligen.
Mina vänner vill bara cykla.

Avant-Garde 22:jun, 19:33
T-t-t, då får man göra något åt det.

Synvilla

Idag fick jag från en skylt vid entrén till affären intrycket av att de på ICA Trossen i Trosa sålde rumpstek från Mört, det tyckte jag var väldigt konstigt, och jag funderade; "Jasså, det kanske var dumt att slänga tillbaka alla de där mörtarna jag sett som skräpfisk alla dessa år". Men så märkte jag att det handlade om mört nötkött, det var bara konstigt radbrutet.

Götz, en jävla man.

GÖTZ. Om jag omfamnar dig, stöter du bort mig då?
HILDA. Nej.
GÖTZ. Inte ens om jag gör det med orent hjärta?
HILDA. Vågar du röra mig, är det för att ditt hjärta är rent.
GÖTZ. Hilda, hur kan man älska varandra utan skam? Lustan är den mest föraktliga av våra synder.
HILDA. Se på mig, titta noga. Se på mina ögon, mina läppar, min hals, mina armar - är jag en synd?
GÖTZ. Du är vacker. Skönhten, det är det Onda.

Sartre, han hade koll på hur fan man skrev ett drama alltså. Nu när jag läser igenom bara det här korta utdraget ser jag i och för sig att man skulle kunna ta det som en diss mot skönheten från Sartres håll, men så är självklart inte fallet.

Det här inlägget kommer nu att rinna ut i sanden, jag ber er ha överseende. Jag tänker skriva ett till, bättre, snart.