Bobby

Varför har jag inte märkt att även Hellströms "De fyra årstiderna" är en cover på Bobby Fuller Four's fenomenala souldänga I fought the law tidigare?

Skriver något sjysstare när jag fått min nya domän.

Göteborg

Vem är jag att skriva om framtiden? Vem är jag att i min tafatthet författa några försök till stavelser om det förgångna? Det enda vi har är nuet och det är där vi lever.

Sedan senast har er käre författare hunnit flytta till Göteborg, och i sitt för nuvarande "aningen" berusade tillstånd trivs han mycket väl. Även i nyktert tillstånd kan Göteborg tros fullfylla hans krav och begär, än så länge. Det enda som kan krävas av staden i mån att uppfylla begären är att författaren ska lära känna godtagbara personer som inte ska flytta ifrån honom i samband med höst eller vår, men vilken form av krav är det? jo; ett lätt uppfyllt.

Vad saknas då vår käre författare? Intet! utöver personer av rang, däribland känner de sig själva - självklart - och vem är då en annan att tala?

Min kärlek.
God afton.

Men kom då

Jag vaknade alldeles för tidigt med tanke på hur dags jag efter många om och men somnade. Såg på Dr. NO och tänkte att "den där Bond, han är en riktigt smooth operator". Nu är klockan snart halv tolv, och då är det inte många timmar sedan jag somnade. Antagligen behövde jag inte sova mer eftersom jag bara låg hela dagen igår, på grund av den näst mest extrema bakfyllan jag någonsin haft (när jag hade den värsta hade jag druckit diskmedel).

Men, när jag ser tillbaka på (det jag minns av) nyårsfirandet var det fint. Middag med pretentiösa diskussioner om konsten med Emil. Fast det var kanske inte så mycket av en diskussion som att jag kallade honom imbecill, undermänniska och annat mindre snällt. Dansande till smällare som blinkade likt stroboskop och kopiösa mängder vin. Efter ett tag började vi röra oss från Arnö in till Nyköping för att Emil skulle på någon fest, Forsman och Gustav skulle på hårdrocksfest och jag ville träffa Frida med sällskap. Matti följde med mig, och spenderade ett par timmar med att vara sur för att jag tvang honom att vara utomhus och frysa. Pratade med Frida, Ida och Malin i telefon för att hitta dem, jag var borttappad och sa;
"Men där borta sitter ju Matti, på en bänk, och är jättearg på mig!"
"Hahahaha"
"Skratta inte, det här är ALLVAR!"

Vi gick till hamnen, men jag minns inga raketer. Jag minns fint sällskap och en kyss och sen minns jag ingenting mer. När jag vaknade dagen efter kunde jag inte hitta mina glasögon, men fann ena glaset i min jackficka. Efter idogt sökande hittade jag bågarna på golvet, tydligen hade jag och Frida trillat. Vem som drog med vem i fallet lämnar vi osagt.


Frida står för fotot, jag står för den hästlika kindmuskelstrukturen.

Världens finaste

Ni som pratat med mig mer än en gång vet säkert att jag är kär både i Per Sindling-Larsen (även om jag är långt ifrån säker på att jag kan stava hans efternamn) och Annika Norlin. Därför blir det här så underbart jävla fint.
Jag kan inte räkna de gånger som jag suttit med ett fånigt leende över hela ansiktet då jag sett på Musik Med-versionen av Arjeplog - Annika har något genuint fint, lyckligt över sig när hon sitter på den där stenen i skogskyrkogården och spelar sin fina fina sång.

Annika står ju även för ett av sommarens finaste koncept (jag minns inte spelningen i detalj), jag såg henne på Popaganda, och när hon i Allt som var ditt kommer till låtens klimax och jag står med SUF Stockholm och med handen formad som en pistol skriker att "de jävlarna ska skjutas" känns allt bara så förbannat jävla bra. Det gör det även nu, och bara minnet av det ger mig en alldeles varm känsla i magen, och jag är verkligen inte den som vanligtvis blir nostalgisk eller tycker om det förflutna.
Sen gick jag i och för sig för tidigt från spelningen, för att gå till Frida som såg familjen. Tjejer får en att tappa konceptet.

Det är filmer som den här som får mig att efter ett par öl stå och ropa; "Per! Per! Per!" bakom en för mig vilt främmande man inne på Café Umbra, bara för att konstatera att det inte är Per, de är inte ens särskilt lika, men gud så gärna jag hade velat att det var han. Att bara få tacka honom, för allt.

Nu är det ju förresten så att bildkvalitén är försämrad i och med att jag gjort filmrutan lite mindre så att den inte ska sticka utanför i marginalen här på bloggen, men om ni vill se den i hög kvalitet så finns den här



17 dagar kvar tills dess att jag flyttar till Göteborg.

Herrejävlar

Det här är tamejfan det finaste jag sett, ungefär någonsin. Jag är fruktansvärt besviken för att de inte har gett möjligheten att ladda hem klippet från PSL, men gud. Jag blir alldeles varm i magen bara av att läsa undertexten:

Det är Action Biker och Ring Snuten som bjudit med sina vänner Ville Hopponen (Cats on Fire), Hanna Fahl (PSL, Kissing Mirrors), Mathias Nilsson (Twig) och Kajsa Tretow (A Smile and a Ribbon, The Budgies) för att tillsammans framföra en magisk PSL-version av Have Yourself a Merry Little Christmas.



Det där var banne mig det finaste jag hört sen jag konfirmerades.

Något av en virtuell minnesanteckning

Kära blogg

Idag har jag förspillt flera timmar med att sitta och längta efter en pipa och tobak till densamma. Jag har läst om piprökning, tittat på bilder på pipor, läst om piptobak och allt har lett mig fram till att bli otroligt jävla sugen. Jag har hittat två butiker i Göteborg som verkar bra, den ena som är till för finsmakerifasoner, och den andra som verkar bättre för nybörjare. Den första har en hemsida som finns på adressen http://www.brobergs.com/ och den andra finns på http://www.santaclara.se/.

Nu längtar jag om möjligt ännu mer efter att flytta.

Vem fan

I helgen blev jag kallad liberal i en diskussion om historieskrivning och dialektisk materialism i historien. Jag blev rysligt arg och det gnager fortfarande någonstans i bakhuvudet, vem fan är hon liksom, idealist och kallar MIG liberal.

Det var på efterfesten för Socialistiskt Forum, vilket var helballt.

Good times fo' a change, nigga!

(Tag inlägget nedan med all den ironi det förtjänar. Jag är ingen fördomsfull person egentligen, och ja, det står väl lite saker som man skulle kunna uppfatta som kränkande och så vidare. Men tänk på typ Dave Chapelle så lugnar sig känslorna, förhoppningsvis.)

Om du inte bott under en sten det senaste halvåret har du säkert märkt att det varit presidentval i USA. Å ena sidan hade vi John McCain som var en ganska skön snubbe som bara blivit sabbad av det republikanska partiet, han backade sin homeboy big B närhelst någon snackade skit om honom, och höll fast vid att big B är en gangsta med koll på sin shizzle även om de inte håller med varandra på vissa centrala frågor. Vid sin sida hade han den erkända MILFen Sarah Palin, hockeymorsa från staternas Jukkasjärvi, Alaska.

Det andra laget företräddes av tidigare nämnda Barack "big B" Obama. En riktig OG som enligt rykten ska vara både marxist, hamas-anhängare och allt annat möjligt smått och gott. Han har ett arabiskt mellannamn vilket fick vissa galna kristna i staterna att flippa totalt, men det är ju bara gangsta. Hans sidekick är ingenting någon vet något om, till skillnad från big pimpin'Cains homegirl, som alla vet något om.

Inatt konstaterades att Obama vunnit valet (jag har ingen aning med hur mycket eller så, och tänker inte kolla upp det för ett blogginläggs skull). Detta väckte ramaskri på jobbet, och på avdelningen har snacket gått hett kring vilka feta reformer Barack i egenskap av staternas första svarta president kommer genomföra.

Den första blir ganska självklart att legalisera marijuana i hela USA. Ministertitlarna kommer bytas ut mot "homegirl" och "homeboy", nationalsången byts ut mot antingen Straight Outta Compton av legendariska NWA, eller Nothin' but a G-thang av Dr. Dre feat. Snoop Dogg. Vita huset kommer byta färg, och heta "the Black crib" - båda flyglarna kommer självklart bytas ut till feta högtalare, och således omvandla den tidigare byggnaden till världens fetaste ghettoblaster.
Tal på proper engelska som passar sig för affärsmän? Glöm det! Från och med nu kommer talen hållas i nasal ton och vara proppade med feta slang, dessutom kommer de rimma.

Ministerposter kommer utdelas till människor som 50 Cent (försvarsminister), Ekonomiminister? - Wanda Sykes! Man kommer införa nya hederstitlar, ex. Malcolm X' Medal of Honor och Weathermen award.

(Jag vet att jag reserverade mig inledningsvis, men jag passar på att göra det igen. Läs inlägget och tänk att jag hade glimten i ögat.)

En lämnad

Sappho

II

Gudars like syns mig den mannen vara,
han som mitt emot dig kan sitta, han som
i din närhet lyss till din kära stämmas
älskliga tonfall

och ditt ljuva, tjusande skratt som alltid
i mitt bröst bragt hjärtat i häftig skälvning.
Ser jag blott dig skymta förbi mig flyktigt,
stockar sig rösten;

tungans makt är bruten och under huden
löper elden genast i fina flammor;
ögats blick blir skymd och det susar plötsligt
för mina öron.

Svetten rinner ned och en ristning griper
all min arma kropp. Jag blir mera färglöst
blek än ängens strå. Och det tycks som vore
döden mig nära.

Saker jag försummar

Läsning
Musicerande
Umgänge

Panic

Bäste läsare!
Det är ungefär så illa det låter, jag är enormt upprörd efter att ha läst det här, fy helvete säger jag bara, fy helvete. Vem fan var det som sa att han skulle äta sina egna testiklar innan han spelade med de andra igen? Vems manager är det som nu har drivit på i förhandlingarna gällandes återförening? Jag blir riktigt riktigt upprörd, men framför allt är jag besviken. Jättebesviken faktiskt, varför i helvete gör man såhär? Jag hoppas verkligen att han håller linjen på testiklar före pengar alltså.

Uppdat.

Det finns väl inget att säga, egentligen

Utdrag ur 'Den glada vetenskapen' av F. Nietzsche

Det finns i dag en grundlig irrlära i moralen, som särskilt i England är mycket hyllad: enligt den är omdömena "gott" och "ont" uppsamlingsställen för erfarenheter rörande "ändamålsenlig" och "oändamålsenlig"; enligt den är det som kallas gott det som uppehåller arten, det som kallas ont det som är skadligt för arten. I själva verket är emellertid de onda drifterna väl så ändamålsenliga, artuppehållande och oumbärliga som de goda - det är bara deras funktion som är en annan.



Ett lätt byte är för stolta naturer någonting föraktligt, de känner välbehag först vid anblicken av obrutna människor som skulle kunna bli deras fiender, och likaså vid anblicken av alla svårtillgängliga ägodelar; mot den som lider är de ofta hårda, ty han är inte värd deras strävan och stolthet - men desto förbindligare visar de sig mot sina likar, som det under alla förhållanden vore ärofullt att kämpa och brottas med, om någon gång ett tillfälle skulle yppa sig. I den behagliga känslan av detta perspektiv vande sig människorna i den ridderliga kasten vid en utsökt hövlighet mot varandra - Medlidande är den angenämaste känslan hos dem som har föga stolthet och inga utsikter till stora erövringar: för dem är det lätta bytet - och det är var och en som lider - något ljuvligt lockande. Man brukar hylla medlidandet som glädjeflickornas dygd.

'Svarta Svanor' av C. Snolisky

Svarta svanor, svarta svanor
Glida som i sorgetåg,
Leta sjunkna solars skimmer
I den nattligt dunkla våg.

Mörk, liksom i eld förkolnad,
Är den rika fjäderskrud,
Näbben, stum i blodig purpur,
Ännu bär om branden bud.

Hvita svanor tamt i vassen
Kryssa efter gunst och bröd.
Ut på djupet, svarta svanor
Ut, I barn af natt och glöd.

Utdrag ur 'the Animal Farm' av George Orwell

Several nights a week, after Mr Jones was asleep, they held secret meetings in the barn and expounded the principles of Animalism to the others. At the beginning they met with such stupidity and apathy. Some of the animals talked of the duty of loyalty to Mr Jones, whom they referred to as 'Master', or made elementary remarks such as 'Mr Jones feeds us. If he were gone, we should starve to death.' Others asked such questions as 'Why should we care what happens after we are dead?' or 'If this rebellion is to happen anyway, what difference does it make whether we work for it or not?', and the pigs had great difficulty in making them see that this was contrary to the spirit of Animalism. The stupidest questions of all were asked by Mollie, the white mare. The very first question shi asked Snowball was: 'Will there be sugar after the Rebellion?'
'No,' said Snowball firmly. 'We have no means of making sugar on this farm. Besides you do not need sugar. You will have all the oats and hay you want.'
'And shall I still be allowed to wear ribbons in my mane?' asked Mollie.
'Comrade', said Snowball, 'those ribbons that you are so devoted to are the badge of slavery. Can you not understand that liberty is worth more than ribbons?'
Molly agreed, but she did not sound very convinced.

The pigs had an even harder struggle to counteract the lies put about by Moses, the tame raven. Moses, who was Mr Jones' especial pet, was a spy and a tale-bearer, but he was also a clever talker. He claimed to know of the existance of a mysterious country called Sugarcandy Mountain, to which all animals went when they died. It was situated somewhere up in the sky, a little distance beyond the clouds, Moses said. In Sugarcandy Mountain it was Sunday seven days a week, clover was in season all the year round, and lump sugar and linseed cake grew on the hedges. The animals hated Moses because he told tales and did not work, but some of them belived in Sugarcandy Mountain, and the pigs had to argue very hard to persuade them that there was no such place.

Stick

Jag tänker inte skriva för dig, inte här, inte nu.

Utdrag ur 'Intimitet' av Jean-Paul Sartre

Lulu bet sig i läppen och ryste, för hon erierade sig att hon stönat. Det är inte sant, jag stönade inte, jag bara andades rätt häftigt, för han är så tung, när han ligger på mig kommer han mig att tappa andan. Han sa till mig: ”Du stönar, du njuter”; jag avskyr att tala när man gör det där, jag vill att man ska glömma bort sig själv, men han slutar aldrig upp med att säga en massa svinaktigheter. Jag stönade inte för det första, jag känna inte känna njutning, det är ett faktum, det har doktorn sagt, om jag inte gör det själv. Han vill inte tro det, det har aldrig vela tro på det, de säger allihop: ”Det är för att det har skötts illa från början, jag ska lära dig att njuta, jag”; jag lät dem säga sådär, jag visste mycket väl hur det var, sån är jag skapt, men det retar dem.

Någon gick uppför trappan. Det är någon som kommer hem. Måtte det bara, för Guds skull, inte vara han som kommer tillbaka. Det skulle han mycket väl kunna göra, om han fick lust igen. Det är inte han, det är tunga steg eller – hjärtat hoppade i bröstet på Lulu – om det var araben, han vet att jag är ensam, han kommer och bultar på dörren, jag kan inte, nej, jag står inte ut med det, nej, det var i våningen under, det var någon som kom hem, han sticker nyckeln i låset, han behöver tid på sig, han är full, jag undrar vad det är för några som bor här på hotellet, det måtte vara snygga typer; jag mötte en rödhårig en i eftermiddags i trappan och hon såg ut som en morfinist på ögonen. Jag stönade inte! Men naturligtvis kände jag litet som han höll på och fingrade, han kan konsten; jag avskyr såna som kan konsten, jag vill hellre ligga med en oskuld. De där händerna som går raka vägen dit de ska, som snuddar en smula, inte för mycket … de behandlar en som ett instrument de är stolta att de kan spela på. Jag avskyr att de får mig att känna, jag blir torr i halsen, jag är rädd och jag har en konstig smak i munnen och jag känner mig förödmjukad, för att de tror att de besegrar mig, jag skulle vilja klå Pierre när han tar på sig sin inbilska min och säger: ”Jag kan tekniken.” Gode Gud, att livet ska vara det där, att det är för det som man klär sig och tvättar sig och gör sig vacker och alla romaner är skrivna om det där och man tänker på det hela tiden och så är det till slut så där, man går in i ett rum med en karl som kväver en till hälften och som blöter ner en på magen till råga på allt. Jag vill sova, o, om jag bara kunde sova litet, i morgon ska jag resa hela natten, jag kommer att bli mörbultad. Jag skulle i alla fall vilja vara litet fräsch när jag promenerar i Nice, de säger att det är så vackert där nere, det finns små italienska gator och brokig tvätt som torkar i solen, jag ska sätta mig med mitt staffli och måla och små flickor kommer och tittar på vad jag gör. Vilket snusk! (Hon hade flyttat sig en bit och höften hade kommit emot den våta fläcken på lakanet.) Det är för att göra det där som han tar mig med sig. Ingen, ingen älskar mig. Han gick bredvid mig och jag var nära på att falla ihop och jag väntade på ett ömt ord, om han hade sagt ”Jag älskar dig” hade jag förstås inte följt med honom tillbaka, men jag skulle ha sagt något snällt och vi skulle ha skilts åt som goda vänner, jag väntade och väntade, han tog mig i armen och jag lät honom hålla mig i armen, Rirette var rasande, det är inte sant att han såg ut som en orangutang, men jag visste att hon tänkte något i den stilen, hon tittade på honom från sidan med sina otäcka ögon, det är häpnadsväckande vad hon kan vara nedrig, nå, i alla fall, när han tog mig i armen så gjorde jag inte motstånd, men det var inte mig han ville ha, han ville ha sin hustru, för att han har gift sig med mig och han är min man; han satte sig alltid på mig, han sade att han var intelligentare än ja, och allt som har hänt är hans fel, han behövde bara låta bli att sätta sig på sina höga hästar mot mig, så skulle jag fortfarande vara kvar hos honom. Jag är säker på att han inte saknar mig just nu, han gråter inte, han är förbannad, det är vad han är, och så är han så belåten för att han har sängen för sig ensam och han kan sträcka ut sina långa ben. Jag skulle vilja dö. Jag är så rädd att han ska tänka illa om mig; jag kunde ingenting säga honom när Rirette stod där med oss, hon pratade och pratade och verkade alldeles hysterisk. Hon är så belåten nu, hon skryter med att hon är så modig, vad det är nedrigt mot Henri som är mild som ett lamm. Jag ska gå. De kan i alla fall inte tvinga mig att lämna honom som en hund.

The alienation is my nation

Som ung kom du in i fabriken
och du var aldrig människa sen
du fjättrades vid mekaniken
på livstid korsfäst vid den

Du är blott en del av maskinen
ett nödvändigt dött supplement
som startspaken eller bensinen
- en avvägd driftskostnadsprocent

Din känsla, ditt hjärta, din plåga -
det mänskliga som i dig bor -
det sätter de aldrig i fråga
där uppe på trustens kontor

Var tanke som i dig kan födas
är blott ett fatalt rudiment
som snarast bör kapas och dödas
ty det ger inte trusten procent.

Idag började mitt arbete på Mecman, eller Rexroth Bosch Group som det nu för tiden (sedan ett flertal år) heter. Detta har förstört planerna på Emmaboda, och nu sitter jag istället och slipar på planer till en Göteborgs-resa. Någon form av semester måste man ju ändå ha.

Den jobbiga flickan

Idag var det en jobbig tjej som började skriva till mig på bilddagboken.se, se själva hur jobbig hon var.



Ascenseur 22:jun, 17:18
Precis min tanke.
Jag trodde det var du som gjort dem först.

Avant-Garde 22:jun, 17:19
Hehe, det kan man tro, men jag har aldrig tid att rita!

Ascenseur 22:jun, 17:20
Jaså det säger du.
Då måste du vara särdeles upptagen, såattsäga.

Avant-Garde 22:jun, 17:22
Nä, det är väl snarare så att jag inte tar mig tid, hehe. Dessutom skulle jag hellre göra andra saker än att rita om jag skulle ta mig tid. Det är en ganska överskattad sysselsättning.

Ascenseur 22:jun, 17:25
Jaså det säger du, jaha ja.
Ja min sysselsättning är för tillfäller en diktbok med diverse bilder.
Vad för sysselsättningar är viktiga för dig då?

Avant-Garde 22:jun, 17:27
Äsch, textkonst ska stå för sig själv, bildkonsten, t-t-t. Jag kan Kanske låta gå för expressionistisk bildkonst, men fan.

Jag läser eller skriver hellre än ritar/målar. Det är något man skulle kunna göra på sidan av, eller, det är nog min tredje grej. I första hand skrivande, i andra hand musicerande och i tredje målande.

Ascenseur 22:jun, 17:30
Hm, du låter väldigt instängd i en liten glaskål, typ ungefär.
Man borde blanda och exprimentera i mitt tycke annars kommer man ingen vart.
Tex. Bild och film, filma ett stillastående ting, exempelvis.

Avant-Garde 22:jun, 17:32
T-t-t, man är inte instängd så länge man väljer det själv, eller åtminstone är medveten om att man låter bli att välja.

Film - fine, det kan vara bra, samma som teater. Bild har jag svårt för, det blir oftast bara krystat och jobbigt. Samma gäller i och för sig även filmen.

Ascenseur 22:jun, 17:35
Ja, det mesta kan bli krystat och jobbigt, speciellt texter då försöket till att bli poetisk ofta kan misslyckas totalt.

Avant-Garde 22:jun, 17:37
Mm, därför försöker jag mig inte ens på att skriva seriös poesi, det närmaste jag kommit är någon form av dadaistisk expressionism. Konsten måste alltid vara allvarlig, seriös, ärlig och vacker, sen skiter jag i om den är krystad, men är den krystad faller den oftast på det tredje kriteriet.

Ascenseur 22:jun, 17:41
Hm, ja precis.
Det återstår då inget annat än att skita i om det blir krystat.
Det blir än mer krystat när man är rädd för det och då kan man lika gära lägga ned allt och dö.
Precis så.

Avant-Garde 22:jun, 17:45
Nej, det handlar om att skita i allt som har med kritik att göra och skita i saker som inte kan bli vackra, sen kan man skratta åt sig själv för att man är så jävla gravallvarlig men det är det enda man kan vara för annars kan man lika gärna vara med i Big Brother.

Ascenseur 22:jun, 17:52
Ja sagtoch gjort.
Du verkar ju ganska gravallvarlig du.
Det är alltid lika roligt att veta allt om alla vid första ja.
saken så att säga.

Avant-Garde 22:jun, 17:53
Vad annars ska man vara. Nejmen jag är aldrig allvarlig, men jag är ganska allvarlig med det. Jag är bäst på förutfattade meningar, om det var det du menade. Jag är världens fördomsfullaste människa, och det är så otroligt skönt!

Ascenseur 22:jun, 17:55
Jag tror jag är världens fördomsfullaste.
Jag tror alla är dumma som rört vid en fotboll, vilket är sant.
Förresten verkar du extremt intrasslad och jobbig om jag skall vara ärlig.

Avant-Garde 22:jun, 18:04
T-t-t, där har du nog fel, för nog är vi många som har rört vid fotbollar. Tack, fast jag skulle våga säga att jag inte är det minsta intrasslad, bara lite krånglig. Jobbig har jag inget emot att vara, då låter folk en vara i fred.

Ascenseur 22:jun, 18:06
Haha, skönt för dig!
Som enstöring kan jag hålla med dig.
Jävla folk, man bara tröttnar och vill hem, vara själv med kreativitet.

Avant-Garde 22:jun, 18:07
Mm, men uppenbarligen funkar det inte ens att ha "stick" som enda text på presentationen och vara otrevlig. Folk suger som satan, de kan sticka allihopa, särskilt folk som tror att de är något, vilket de inte är. Det är ingen av oss.

Ascenseur 22:jun, 18:12
Haha, jag kände hur det stack till där va.
Jo, ja, jo du har rätt hörrödu.
Jag är nog bara allmännt trött på att vara arg tror jag, på att vilja strypas och övriga roliga fakta och sådant.

Avant-Garde 22:jun, 18:15
Jag har helt rätt, men man ska inte vara förbannad, det löser ingenting. Man kan lika gärna försöka ha roligt med/åt dem, jag menar, man måste inse det fina i att sitta på en parkbänk och killarna i förrförra årets new era-keps säger "Fy fan, kolla på de där jävlarna" åt en. Eller tycka att den biffiga killen som säger att ma måste skilja på Sveriges landslag och "vanlig jävla negerfotboll" är ganska gullig.

Ascenseur 22:jun, 18:18
Jo jo det var inte riktigt det jag pratade om.
Denna ilska består nog mest av annat slag.
För det första har jag insett att, ingenting.
Allt är bajs egentligen men ändå inte, därav denna förvirring.
+ att jag inte gillar dem som hugger tag med vassa klor i allt jag vill ha inklusive en snäll sak.

Avant-Garde 22:jun, 18:28
T-t-t, irrationell ilska..

Ascenseur 22:jun, 18:30
Nej, jag är för trött för att förstå.

Avant-Garde 22:jun, 18:30
Låt mig förtydliga förresten, det är det mänskliga ansvaret att veta sånt som varför man är arg och förklara ilskan.

Ascenseur 22:jun, 18:36
Jaså, menar du att jag skall förklara?

Avant-Garde 22:jun, 18:39
Jag menar att du ska kunna förklara, annars är det inte någon riktig ilska utan bara poserad sådan.

Ascenseur 22:jun, 18:45
Sure sure.
Jag kan ju alltid börja förklara för en okänd person.
Det är så att jag är kär.
En man som har flickvän som klamrar sig fast, som jag hatar.
Så enkelt var det.

Avant-Garde 22:jun, 18:47
Jamen dåså, det där är ju inte så konstigt alls.

Ascenseur 22:jun, 18:48
Nej inte alls.
Nej inte alls.
Men det gör mig inte direkt glad.
När hela jävla sommarlovet finns framför mig.

Avant-Garde 22:jun, 18:52
Äsch, lycka är en satans illusion. Men jag står bakom teorin att om personen i fråga är för dum för att fatta att man är grym så är personen som sagt jävligt dum och då är frågan varför jag skulle vilja ha något med den att göra? Och som en konsekvens av att jag inte vill ha med personen i fråga att göra så bryr jag mig inte ett skit om den. Jävligt enkelt, rationellt och bra.

Ascenseur 22:jun, 18:55
Mm, smart.
Men jag är rädd att jag börjat bli som en blödig jävla tant.
Vad fan befinner man sig i för ålder.
Dessa tankar har tidigare cirkulerat i mitt huvud ocskå.
Fuck the world fuck em all fuckers.

Avant-Garde 22:jun, 18:57
Äh, som ungdom ska man alltid vara sån, men det är bara att skita i det. Alla suger så det är bara att skita i dem, jag har de vänner jag vill ha så jag behöver inte försöka visa mig bra eller trevlig eller inbjudande.

Ascenseur 22:jun, 18:59
Nej, du kan skatta dig lycklig, uppenbarligen.
Mina vänner vill bara cykla.

Avant-Garde 22:jun, 19:33
T-t-t, då får man göra något åt det.

Synvilla

Idag fick jag från en skylt vid entrén till affären intrycket av att de på ICA Trossen i Trosa sålde rumpstek från Mört, det tyckte jag var väldigt konstigt, och jag funderade; "Jasså, det kanske var dumt att slänga tillbaka alla de där mörtarna jag sett som skräpfisk alla dessa år". Men så märkte jag att det handlade om mört nötkött, det var bara konstigt radbrutet.