Vem är jag att skriva om framtiden? Vem är jag att i min tafatthet författa några försök till stavelser om det förgångna? Det enda vi har är nuet och det är där vi lever.
Sedan senast har er käre författare hunnit flytta till Göteborg, och i sitt för nuvarande "aningen" berusade tillstånd trivs han mycket väl. Även i nyktert tillstånd kan Göteborg tros fullfylla hans krav och begär, än så länge. Det enda som kan krävas av staden i mån att uppfylla begären är att författaren ska lära känna godtagbara personer som inte ska flytta ifrån honom i samband med höst eller vår, men vilken form av krav är det? jo; ett lätt uppfyllt.
Vad saknas då vår käre författare? Intet! utöver personer av rang, däribland känner de sig själva - självklart - och vem är då en annan att tala?
Min kärlek.
God afton.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Men dummis, det där var inte gångvägen heller!
nästan wollmars, andra sidan
åå hoho vilket rövbra/roligt inlägg! *tummen opp*
uppdatera nu. puss
kan väl lika gärna fortsätta tjata, du har ju lovat att säga till när det blir för mycket FAST HA, HA DET KOMMER JAG ÄNDÅ INTE BRY MIG OM: kan ju börja med att säga 1) kom hem nu (vi kan låtsas att det här fortfarande är ditt hem fast det egentligen inte är det). 2) när vi pratade om att det var en evighet sedan vi sågs (eller jag sa att det var en evighet och du sa att det var typ fem veckor) så kom jag på att jag knappt kommer ihåg hur din röst låter. sådant är så himla konstigt och sorgligt. 3) kom även på att jag faktiskt svarade när du ringde den där kvällen efter markus krunegård!!! jag lämnade inte ens över telefonen till ida!!! man kan nästan säga att jag har börjat prata i telefon som en normal människa och inte igenom andra. 4) du är tunn som luft, du är nästan perfekt. du gör mig lugn när alla ljusen har släckts, bara en sekund då är jag nästan perfekt. du gör mig lugn, jag klär i din andedräkt. 5) när jag vaknar ska jag passa alexandra, hon har öroninflammation. jag har aldrig haft det, men hon säger att det gör jätteont. 6) jag saknar dig. 7) det ligger tre ballonger på vardagsrumsgolvet. pappa sa att den ljusröda stod för kärlek, den lila för trygghet och den vita kommer jag inte ihåg vad den stod för. jag är rädd för att råka trampa på dem (vem vill trampa sönder kärlek och trygghet?), jag är ganska klantig när det gäller sådant. igår välte jag ut mitt colaglas över hela bordet och alla fjärrkontroller och min dator och över alexandras nintendo ds (fast det är inte så mycket hennes längre, det är mest pappa eller laila som spelar). pappa skrattade åt mig då. 8) tack för att du förstår mig när jag plötsligt nämner den sista raden i Mannen i den vita hatten, det är inte alla som förstår. 9) det är lustigt hur mycket enklare det är att skriva på natten och hur ännu mer enkelt det är att citera låttexter. silverfisken, en bloggare, skrev en gång en krönika om blandband och om hur man egentligen ger ut sitt hjärta när man ger någon en låt och jag undrade om det gäller alla. det var en fin text. han skrev om Utan dina andetag. 10) FOR MY SWEETHEART, THE MELANCHOLIC, YOU HAVE CROSSED THE RIVER STYX, AND THE WAVES HAVE TAKEN YOU AWAY: AS I LAY MY HEAD ON YOUR CHEAST I CAN HEAR IT IN YOUR VEINS, WAKE ME UP WHEN YOU COME TO BED.
tidigare ikväll gick jag och ida på en långpromenad genom hamnen och över torget och längs ån. det var jättekallt men fint för hjärtat känns alltid så mycket lättare efter en sådan promenad, fast kanske lite tyngre också eftersom man börjar tänka alldeles för mycket. hur som helst så pratade vi om hur allting var för ett år sedan, för två år sedan och för flera år sedan och hur man då inte kunde tänka sig att det som har hänt nu faktiskt skulle hända. då tänkte jag på att jag läste din dagbok på lunarstorm för minst en miljon år sedan och att jag inte visste vem du var mer än att du kunde en massa svåra ord, var intresserad av politik och var dryg, fast inte dryg på ett elakt sätt utan mer på ett överlägset sätt, en sådan man inte vågade skriva till fast man kanske ville. tänk om den 14åriga jag visste att hon skulle somna och vakna upp bredvid den där killen med det där språket en dag fem år senare. livet är så himla underligt.
jag saknar dig.
fullfylla det var bra uttryck, det ska jag sno.
Skicka en kommentar