Jag vill fly.
Springa, springa så långt vägarna tar mig och så länge världen orkar snurra.
Jag vill ta mig bort från allt påfrestande, påträngande, påtvingande. Ta mig någonstans där man bara kan känna sig tillfreds, känna sig lugn, man är önskad, där man önskar stanna. Men världen är för stor, mitt liv är för litet. Vad är det som krävs? Ska man prioritera bort saker för att "lyckas"? Ska man tvingas välja mellan olika lyckor? Jag vet ju vad som krävs, det går bara inte att kräva det, ingenting går. Den här världen är skit, den passar mig. Systemet trycker oss till marken, tvingar oss. Jag vill ha möjligheter, jag vill inte slänga bort mitt liv i den torra, plågande öken vi kallar Sverige. Inte för att jag vill det i något annat land heller, det är precis samma problem här som där, och om vi inte tar tag i dem kommer vi aldrig bli lyckliga.
Vi behöver alla mer kärlek, i motsats till ensamhet.
Vi behöver alla mer melankoli, i motsats till desperation.
Den här världen förtjänar mer skönhet. Skönhet förtjänar att uppskattas.
Och det är det här de kallar livet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ibland chockas jag inför hur lite folk förstår. Det är som att de aldrig tänkt en tanke på det du skriver... som att de bara springer och springer, och de skrämmer livet ur mig att se dem och inte veta vart jag själv ska börja. För där finns ingen att fråga.
Skicka en kommentar