Och fan vad den röda hästen springer

Våren har kommit på fullaste allvar, och jag är kärare än någonsin i 'den söta tjejen på bussen'. Jag har uppnåt 1006 poster på Flashback och bytt tre muspekare på datorn. "Laddar i bakgrunden" är nu inte längre något timglas bredvid muspekaren, utan en galloperande röd häst, och varje gång jag ser den tänker jag "fan vad han springer, röda hästen", som ett minne från min göteborgsresa. Jonathan hade också den röda hästen. Den totala laddningen, det ensamma timglaset har bytts ut mot en dansande dinosaurie och den pekande handen på länkar är banan som skalas.
Internet har genast blivit ett mycket roligare tidsfördriv.

Överlag har jag tråkigt, och min anti-exhibitionism har fått mig att sluta skriva i bloggen. Jag har övervägt att gå till ett annat medium där man kan göra längre och med genomtänkta utläggningar, men jag kommer inte på något. Om jag skrev pamfletter skulle ingen kunna få tag i dem.
Internet - den förbannades välsignelse och plåga. Kanske.

I övrigt har jag blivit fanstastiskt fascinerad av regelbundenhet, matematik och allmäna linjära saker. Tänk lite som modernism, fyrtiotalet kanske.
Trots allt kan man ta ut matematiska formler för så gott som allting, och vem tycker inte att det här är sjukt vackert?


Imorgon far jag till Prag, men jag vet inte vad jag ska göra där. Det blir väl gå på Kafka-muséet, sen ska jag låta den morbida Hugo få utlopp genom att gå i den häftiga katedralen med mänskliga skelett från den tid då Prag led av pesten.